Startsida >> Kompisar och familj >> Annan slags vänskap

Readspeaker

Annan slags vänskap

Annan slags vänskap

Det finns en massa olika sätt att vara kompis på. Att man har vänner på annat sätt betyder inte att man inte har vänner eller är osocial.

När de flesta pratar om kompisar tänker man på någon som man delar roliga och svåra upplevelser med, någon man kan lita på och anförtro sig åt. Man är då kompisar och har en jämlik relation - ömsesidighet och turtagning är självklarheter.

Som ungdom eller ung vuxen förväntas man ofta umgås med eller ha kontakt med sina kompisar flera gånger i veckan. Det är något som brukar glesas ut i vuxen ålder när många har egen familj. Det finns förstås en massa andra sätt att vara vän på. Ingen annan kan döma vad som är rätt eller fel sorts vänskap, vad som kan kallas för vänner eller inte.

Kompisar på internet

Många har flera av sina kompisar på internet. Det kan vara personer som man träffar irl, det vill säga i verkliga livet då och då, eller personer som man inte har träffat alls. En del kan tänka att det är lätt att man blir lurad av folk som man inte träffar på riktigt och som man inte kan se i ögonen. Så kan det förstås vara, men rätt många med Asperger har nog lika stor risk att bli lurade i riktiga livet, eftersom man inte alltid tolkar människors signaler på det sätt majoriteten gör.

På internet, precis som i vardagliga livet, gäller förstås försiktighet med att lämna ut privata detaljer innan man är säker på att den man har kontakt med är en schyst person.

Att dela erfarenheter via internet och genom att skriva kan vara lättare för många med Asperger. Att slippa försöka tolka allt den andres kroppsspråk och röstlägen, samt slippa ögonkontakt kan kännas mer vilsamt. 

Intressekompisar

Man kan också ha ett starkt intresse som man gärna delar med andra. Då kanske man bara träffar sina kompisar just när man ägnar sig åt intresset. Kontakten kanske mest handlar om att prata om det gemensamma intresset, eller fördjupas till att även handla om andra saker.

Det går alldeles utmärkt att ha så kallade intressekompisar. Många med Asperger kan tycka att det är lättare att träffas när man har något bestämt att samlas kring, något man gör tillsammans. Det är mer stressande att bara ses och umgås utan att göra något speciellt.

En del som har väldigt ovanliga intressen tycker att det är svårt att hitta någon att dela sina intressen med. Andra tycker att det är skönt att ha sitt intresse för sig själv och upplever inget behov av att dela det med en kompis.

Aspergerkompisar

Bara för att man råkar ha Asperger måste man förstås inte bara ha kompisar som också har den diagnosen. Men många med Asperger kan uppleva att det är när de är med en Aspergerkompis som de kan vila och fylla på energi, och att det finns en alldeles särskild förståelse mellan varandra när man har samma diagnos.

Då kan man ha en större förståelse för varandras svårigheter, och tar till exempel inte illa upp om en Aspergerkompis har svårt att komma ihåg att turas om med att höra av sig. En del beskriver också att även om man ses sällan känner man sig väldigt nära varandra när man väl träffas – och att det inte finns samma krav på att man måste höra av sig regelbundet för att behålla kompisskapet.

Share/Save
Jag har på inget sätt behov av fler kompisar än de i min ridgrupp.
Ärligt talat vet jag fortfarande inte riktigt vad man ska ha kompisar till.