Balans mellan egen tid och styrd tid

Jobb och fritid

En del, men inte alla, med autism/asperger orkar jobba heltid. Att jobba åtta timmar om dagen, kanske nio med lunch och resväg till och från jobbet, är krävande för många, oavsett om man har en diagnos eller inte. Om man har autism kräver jobb och pendling ofta mer energi än vad det gör för många andra. Kanske måste man försöka gå ner i arbetstid. En del upplever dock att det är på jobbet man vilar ut. Kanske har man ett arbete som matchar ens intressen väl, eller att man har ett välstrukturerat jobb med hög förutsägbarhet där man känner att kraven är rimliga.

Skola och fritid

Många tycker att gymnasiet och universitetet är betydligt lättare än grundskolan, eftersom man ofta läser de olika momenten mer koncentrerat. Det som kan vara svårt är att man själv får ta stort ansvar för att sköta sitt pluggande och att det på vissa utbildningar är mycket grupparbeten. Det som kan bli slitigt när man pluggar är att studier och fritid gärna flyter in i varandra och att man dras med en ständig stress och dåligt samvete över att man borde plugga mer. Ett sätt att komma tillrätta med det kan vara att lägga upp en plan tillsammans med studievägledaren eller funktionshinderombudet på skolan. Man går först igenom hur mycket tid som är rimligt att lägga på studier och sedan hur dessa fördelas bäst rent schemamässigt.

Det brukar vara klokt att boka ett rum på biblioteket eller sitta på ett annat stillsamt ställe och plugga. Då slipper man bli avbruten av impulser av att göra annat som man blir sugen på att göra om man sitter hemma och försöker plugga. När man pluggat klart för dagen kan man avsluta med någon liten symbolisk ritual som betyder att det är klart, och sedan försöker man lämna studierna mentalt när man går ifrån sin studieplats.

Vardagens måsten och borden

Det är lätt att känna att vardagsbestyren tar över och att man får extremt lite tid för vila och återhämtning. Av dygnets 24 timmar tänker många att en tredjedel ska användas till sysselsättning såsom jobb eller studier, en tredjedel till sömn och resten till vardagsbestyr och fri tid. Beroende på hur ens liv ser ut tas den sista tredjedelen upp av olika mycket återhämtning och energipåfyllnad. Har man små barn hemma är det vanligt att man nästan inte får någon tid alls för sig själv. Barnets behov kommer i första hand och småbarnsåren är slitiga för många.

Om man har en förmåga att antingen fastna i städning eller disk, alternativt att vara osäker på när man klar och lätt hamna i att göra ”bara lite till” så kan det ta väldigt mycket av ens vakna tid att sköta om hemmet. Ibland kan en boendestödjare hjälpa till att hitta en rimlig fördelning mellan styrd och fri tid samt mellan vad man måste göra och vad som kanske kan prioriteras bort. Det kan vara bra att känna till att många människor med eget hushåll tycker att de har för lite fri tid, så man inte har en föreställning om att det bara är man själv som sliter med att få vardagen att gå ihop.